cambria

älskade onsdagar, ni är en liten extra ljusglimt i livet. hade först inte tänkt sova så fruktansvärt länge idag, men som vanligt så gick det inte så. vid tolv ringde pappa och väckte mig. han visste att jag fortfarande skulle ligga och sova, och för att vara snäll så ringde han för att väcka mig. fast, han hade ju såklart en annan mening med det också. men är det pappa som ber mig, så är det.
om jag verkligen tänker efter, så kan jag knappt komma ihåg vad jag har gjort idag. aja, en sak vet jag iallafall. jag lagade mat till pappa och mamma. idag blev det korv-stroganoff med ris. övning ger faktiskt färdighet.
jag blir verkligen rastlös det få dagar jag inte har träning eller match. det finns ingenting att göra på kvällarna. eller det finns det kanske, men inte för mig. inga läxor eller någonting. men det kommer, det vet jag att det gör och då kommer jag inte att ha tid att träna eller att göra något annat heller för den delen.
imorrn är det torsdag och spanska och turism är på schemat. jag överlever nog den dagen.