per eller pär.
ja, han får väl ha rubriken i dagens blogg. han har ju ändå varit en stor del i mina två senaste dagar.
igår var det åter att åka till sporthallen i osby för att fortsätta spela jägersborgscupen. men lönsboda vågade inte, eller kunde inte komma till första matchen för att möta oss. så där fick vi tre poäng och var lätt vidare. därefter mötte vi lörby som vi slog med ett noll och var vidare i kvartfinal. där gick det inte så bra, men man kan inte ha tur alltid. det som störde mina tankar en del var väl det faktum om jag skulle komma hem eller inte. jag visste att det skulle bli svårt, men så är det väl om man tvunget ska bo i ödemarken. ringde pappa och han trodde inte att jag skulle kunna komma hem, men jag ville verkligen. fick skjuts av systrarna storm så långt det gick, och sen kom pappa och hämtade mig med fyrhjulingen. tro det eller ej, men det var helt omöjligt att ta sig fram på skogsvägen. så jag och pappa fick köra genom skogen i storm. efter många kritiska ställen var vi hemma, och mamma var stirrig som in i. men det hade hon all rätt att vara. väl hemma var det såklart strömlöst. men som tur väl har vi ett mindre hus och ett elverk. tacka vet jag min smarta och underbara pappa. en mysig kväll där jag var helt väck. fruktansvärt trött efter helgens bravader. men kul har det varit iallafall.
imorse vaknade jag i samma tid som vanligt, men efter att ha legat i sängen och hört pappa och mamma prata, så förstod jag att jag skulle kunna sova en stund längre. över trettio träd låg över vår skogsväg och pappa var tvungen att få bort dom innan jag kunde komma till skolan. vid nio tiden kunde jag och mamma åka iväg. väl i skolan så var såklart vår lärare inte närvarande. väldigt onödigt att komma dit eftersom jag inte hade någon lektion på eftermiddagen. så hem till ett mörkt hus vid tjugo i tolv igen. hela dagen var jag ensam hemma, och så uttråkad har jag inte varit på evigheter. men vid tre tiden kom pappa hem och hälsade på, för att sedan åka tillbaka till jobbet. senare på kvällen kom pappa och mamma hem med pizza. underbart. och vid kvart över sju skulle jag träna, och då kändes det inte så bra med pizzan i magen. men jag överlevde. jobbig träning idag, men det känns bra. imorrn börjar jag med mitt nyårslöfte som jag kom på idag. usch, kommer jag att orka med det? men, ska klara av det. det har jag bestämt mig för.
igår var det åter att åka till sporthallen i osby för att fortsätta spela jägersborgscupen. men lönsboda vågade inte, eller kunde inte komma till första matchen för att möta oss. så där fick vi tre poäng och var lätt vidare. därefter mötte vi lörby som vi slog med ett noll och var vidare i kvartfinal. där gick det inte så bra, men man kan inte ha tur alltid. det som störde mina tankar en del var väl det faktum om jag skulle komma hem eller inte. jag visste att det skulle bli svårt, men så är det väl om man tvunget ska bo i ödemarken. ringde pappa och han trodde inte att jag skulle kunna komma hem, men jag ville verkligen. fick skjuts av systrarna storm så långt det gick, och sen kom pappa och hämtade mig med fyrhjulingen. tro det eller ej, men det var helt omöjligt att ta sig fram på skogsvägen. så jag och pappa fick köra genom skogen i storm. efter många kritiska ställen var vi hemma, och mamma var stirrig som in i. men det hade hon all rätt att vara. väl hemma var det såklart strömlöst. men som tur väl har vi ett mindre hus och ett elverk. tacka vet jag min smarta och underbara pappa. en mysig kväll där jag var helt väck. fruktansvärt trött efter helgens bravader. men kul har det varit iallafall.
imorse vaknade jag i samma tid som vanligt, men efter att ha legat i sängen och hört pappa och mamma prata, så förstod jag att jag skulle kunna sova en stund längre. över trettio träd låg över vår skogsväg och pappa var tvungen att få bort dom innan jag kunde komma till skolan. vid nio tiden kunde jag och mamma åka iväg. väl i skolan så var såklart vår lärare inte närvarande. väldigt onödigt att komma dit eftersom jag inte hade någon lektion på eftermiddagen. så hem till ett mörkt hus vid tjugo i tolv igen. hela dagen var jag ensam hemma, och så uttråkad har jag inte varit på evigheter. men vid tre tiden kom pappa hem och hälsade på, för att sedan åka tillbaka till jobbet. senare på kvällen kom pappa och mamma hem med pizza. underbart. och vid kvart över sju skulle jag träna, och då kändes det inte så bra med pizzan i magen. men jag överlevde. jobbig träning idag, men det känns bra. imorrn börjar jag med mitt nyårslöfte som jag kom på idag. usch, kommer jag att orka med det? men, ska klara av det. det har jag bestämt mig för.
Kommentarer
Trackback