cambria

nu gör vi en hundraåttio och vänder på allt lite halvt sådär. tisdagen var en bra dag till en början. men efter att ha varit i skolan i cirka en kvart så vände allt helt. att ett ansikte kan få en att vilja resa sig upp, ta personen och kasta denne åt helvete. överdriver jag, ack nej. iallafall så inkluderade vår första lektion för året en tripp till glimåkra ishall för att spela curling. jag som har spelat det förut och är en dålig förlorare vissa dagar tyckte att det var mindre kul. efter att detta var överklarat så åkte vi tillbaka till skolan igen. lunchen bestod av makaroner och köttbullar vilket var ett upplyftande eftersom att det var tisdag. tisdagar brukar ju i vanliga fall betyda fisk, och då menar jag torr hemsk fisk. iallafall så gick allting bra och jag kände att nu börjar dagen arta sig. men ack nej, då fick jag se nyllet igen. jag ville bara ta denna personens huvud och dra det emot ett rivjärn. så ska det gå till. lisa min underbara vän försökte att lugna mig och efter många om och men så lämnade vi denna matsal. andra lektionen innefattade projektarbete. det gick faktiskt an denna gången och vi fick lite gjort. men jag måste bara säga att det fanns vissa stunder då allting inte gick som vi hade planerat.
jag åkte iallafall hem med bussen vid halv fyra. det regnade en del på vägen och jag trodde att jag skulle få vandra hem i regn. men skyn var snäll mot mig och det slutade regna när jag gick av bussen. väl hemma så fortsatte mina mördartankar och jag kan inte säga att jag hade en bra kväll. jag har tyvärr onda aningar om att det kommer att vara så ett tag framöver.
vaknade igår och förstod att det var onsdag. det finns nog ingen bättre känsla. sov till tolv och resten av dagen så fanns jag bara till. det är underbara dagar det. men på kvällen så var det träning och det gick förvånansvärt lätt. och fotboll är definitivt det som kan få en att få ut all sin ilska. det var ju något som behövdes igår och nu känner jag mig lite bättre. men en understrykning på lite. jag tror aldrig att jag kommer att slippa att känna mig såhär. människor från ens förgångna sätter verkligen spår vare sig man vill det eller inte.
idag så var det matte c och skulle ha varit turism. men så som vår skola fungerar så blev det ingen turism. det kommer det nog inte att bli på ett tag heller. man vet ju i förväg hur en dag som den kommer att gå. sen så är det den första grusträningen ikväll. jag har en aning om att torsdagar inte kommer att vara min favorit dag den närmaste tiden.
ett stort grattis till de som lever beskymmerslöst.