cambria

börjar dagens inlägg med ett haha. anledningen är väl den att jag har en liten aning om att jag är en stor del i ett inlägg som visar ganska stor irritation. komiskt anser jag. men sån är jag. det är en av sakerna som jag kan skratta åt. gårdagen blev till en liten del som jag hoppats och en del tvärtom. vi vann mot vittsjö med 3-0, det va väl det som jag hoppats på. men det faktum att jag fick gå ut efter ca. femton minuter pga. mitt förbannade knä var ju inte det jag hoppats på. jag blev så jävla rädd och det skrämde mig hela dagen. därför blev det inget festande för min del. fick dock samtal hela kvällen och det visade väl till en liten del att jag inte missat så mycket. istället hade jag en familjekväll. låter kanske ganska tråkigt, men vi hade trevligt. såg dock en riktigt dålig film. no country for old men är inget jag rekommenderar.
ikväll blir det förhoppningsvis fotbollstittande då det är em-final mellan spanien och tyskland. det är riktigt surt om tyskland vinner. imorrn så blir det jobb igen, hela dagen.

då var en ny jobbvecka över och jag är väldigt glad för det. det har dock varit en ganska snabb vecka och inte lika seg som förra. men jag tänker endast jobba juli ut. det är inte riktigt det jobbet man vill ha. har dock väldigt trevliga jobbarkompisar och en viss ser inte helt fel ut, uhu. har även denna veckan fått dåliga nyheter. mitt knä är visst i värre skick än vad jag kunde tro. men försök att hindra mig. fick dock inte träna igår och det va den första träningen jag missat sen november förra året. hur surt va inte det. men det blev sedan smörgåstårta på mötet och sedan ett trevligt sällskap och fotbollstittande hos elin. men nu är det helg och jag ska spendera den med fotboll och mina favoriter.

ja, det är väl detta som är att börja på ett nytt kapitel. d. är inte hemma och sg är också på ett sätt borta. man träffar inte alla varje dag längre, och vad gäller vissa så är det riktigt skönt. jag kan numera välja vilka jag vill träffa och vilka som jag verkligen vill slippa. jag har även fått chansen att börja lära känna nya människor, det är plus och minus med allt. men ett stort plus är det att d. kommer att komma hem och jag har fortfarande mina favoriter här hemma. fick även fira midsommar med en av dom. sg säger att jag ska ta chansen, kanske stämmer det. trots allt finns det hinder, men de försöker man ändå överkomma nu när man har chansen. det är kanske tid för en bra person denna gången. är dock redan trött på den extrema förskylning som jag fått och jag vill verkligen bli av med vätske-påsen i mitt knä. det är lika äckligt som det låter, faktiskt. imorrn är det jobb igen. jag har jobbat en vecka och jag är redan riktigt trött på det. ett stort grattis till mig antar jag. holland åkte tyvärr ut ur em. nu finns det inget mer lag som man vill ska vinna. kram är bättre än ingenting, eller hur?

den sjunde juni, ja då tog jag studenten. hur klyschigt det än låter så var det den bästa dagen i mitt liv och ingenting kunde förstöra den. jag hade de människor som betyder mest omkring mig och jag mådde hur bra som helst. det var en dag som jag aldrig kommer att glömma, aldrig. tack till alla som gjorde den så underbart bra.
nu har det riktiga livet börjat och jag jobbar numera förfullt. sedan jag skrev sist så har jag även hunnit med att gå på ännu ett bröllop samt skada mitt knä något otroligt. jag har aldrig skådat ett så äckligt knä under hela mitt liv. fotbollen fortsätter som vanligt och jag har även hunnit med att se em-matcher med mini. ätit onyttigt har vi också gjort. igår så var det midsommar afton och jag hade en mysig kväll tillsammans med trevliga människor. önskade dock att d. var hemma. det är jobbigt att inte kunna slå den signalen varje dag. allt som har hänt verkar ha försvunnit lite ur mitt minne just nu, men vad gör det? jag har det superbra just nu, förrutom förskylningen som har kommit samt mitt knä. men man kan inte få allt.

en present som förgyllde min student.

det sägs att alla har rätt att få ut sin åsikt, och här kommer min. ekbackeskolans elever är nog dom tråkigaste som någonsin funnits. detta är vår sista vecka under gymnasiet någonsin. var är glädjen och viljan att göra något bra av det? den finns visst ingenstans. jag är otroligt besviken och orkar inte höra något så fjantigt som: jag är förskyld, jag har inte lust, hur många är det som kommer? förhelvete. återigen säger jag att detta är vår sista vecka och om vi inte gör något bra av den så kommer vi ångra det för resten av våra liv. jag menar till och med lärarna säger att vi är lama. det säger väl allt. önskar mer än något annat att jag valt en annan skola än osbys. eller att jag var född ett eller två år tidigare. jag menar det finns inget bra med det här. njut och inse att det är så här folk beter sig.