cambria

det va inte igår det här. förstår inte vilka det är som läser det här ändå. folk som vill veta saker för att de tror att de kan trycka ner en för det? åh, människor borde ha något annat bestämt i världen än att förstöra för andra. finns det inte någon annan mening med att man lever. ibland så hoppas jag verkligen det. återigen börjar jag med det negativa. kan väl inte säga att mycket bra har hänt, men jag ska försöka att komma ur det stället jag är nu. jag ska försöka att få folk att se den riktiga jag. jag vet att det är få som får det, och därför har många förutfattade meningar om mig, men det är saker som har lett till detta. men vi får se hur livet leder. iallafall så hoppas jag på bättre dagar och att folk ser ärlighet som en bra sak och inte som något skrämmande. den behövs och fler borde använda sig av den.

nu är det svensk sommar igen, vilket innebär ostadigt väder och mestadels regn. men vad ska man göra åt det? i lördags hade jag iallafall tjugoårsfest här hemma hos mina föräldrar. det blev otroligt lyckat, med mindre missöden men vad gör det? två fina rumpor visades för omvärlden och en kamera följde med ner i vattnet då två personer slängdes i. men nu efter att ha torkat så funkar den igen. se, saker löser sig oftast. festen var så lyckad att till och med jag inte fick någon ångest. det har ju tyvärr varit så på sista tiden. men jag ska försöka att ändra lite på mig. jag hoppas att alla hade lika trevligt som jag hade. det måste varit så då de sista som flög ut ur boet lämnade vid halv fyra och några lämnade oss inte alls utan var kvar vid frukosten. tolv timmars fest är inte illa. jag fick många fina saker, även två likadana. men det går ju att byta. nu har jag även en ny mobil, så den gamla gömmer jag igen och hoppas att den inte kommer fram igen. nu är jag iallafall tjugo och har lite ångest över vad som kommer hända med mitt liv. jag vet dock att jag måste lämna en viss person bakom mig. hur ska jag annars kunna gå vidare? det finns säkert andra bra personer i världen. eller man kan iallafall hoppas. små hintar hit och dit på att jag är kontrollerad. vad faen är det? löjligt. säg vad som är på hjärtat istället. man kanske ska ta sina egna råd någon gång. men det är aldrig lätt när det är ens eget hjärta som kan hamna i kläm. så vad är det sista jag kan säga idag? jo, saker och ting ska ändras när jag kommer tillbaka till halmstad. jag ska försöka lämna saker bakom mig och kanske till och med be några personer om förlåtelse. hur mycket det än tar emot.