cambria

nu är det svensk sommar igen, vilket innebär ostadigt väder och mestadels regn. men vad ska man göra åt det? i lördags hade jag iallafall tjugoårsfest här hemma hos mina föräldrar. det blev otroligt lyckat, med mindre missöden men vad gör det? två fina rumpor visades för omvärlden och en kamera följde med ner i vattnet då två personer slängdes i. men nu efter att ha torkat så funkar den igen. se, saker löser sig oftast. festen var så lyckad att till och med jag inte fick någon ångest. det har ju tyvärr varit så på sista tiden. men jag ska försöka att ändra lite på mig. jag hoppas att alla hade lika trevligt som jag hade. det måste varit så då de sista som flög ut ur boet lämnade vid halv fyra och några lämnade oss inte alls utan var kvar vid frukosten. tolv timmars fest är inte illa. jag fick många fina saker, även två likadana. men det går ju att byta. nu har jag även en ny mobil, så den gamla gömmer jag igen och hoppas att den inte kommer fram igen. nu är jag iallafall tjugo och har lite ångest över vad som kommer hända med mitt liv. jag vet dock att jag måste lämna en viss person bakom mig. hur ska jag annars kunna gå vidare? det finns säkert andra bra personer i världen. eller man kan iallafall hoppas. små hintar hit och dit på att jag är kontrollerad. vad faen är det? löjligt. säg vad som är på hjärtat istället. man kanske ska ta sina egna råd någon gång. men det är aldrig lätt när det är ens eget hjärta som kan hamna i kläm. så vad är det sista jag kan säga idag? jo, saker och ting ska ändras när jag kommer tillbaka till halmstad. jag ska försöka lämna saker bakom mig och kanske till och med be några personer om förlåtelse. hur mycket det än tar emot.