cambria

igår va en sådan dag som kanske betyder mer än vad man tror. kom iallafall upp tidigt och hade föreläsning klockan kvart över åtta. vissa ansikten gladde mig andra inte speciellt mycket. men till slut va den snart över och en eftermiddag på stan väntade. stackars plånboken. efter det så blev det en mysig buffé med trevliga människor. underbara om så vill. sen efter det va jag totalt slut. spenderade kvällen hemma med en film. en film som jag bara har hört bra saker om. men hade inga känslor för den alls. har jag förlorat min humor? känns som det då det är få skratt nuförtiden. dom som dock förekommer är mest små ironiska skratt på grund av exempelvis helt betydelselösa sms. sådana som kanske borde ses som något trevligt. men inte i detta fallet.
idag gick jag upp ganska tidigt ändå då body-pump stod på schemat. och denna gången kunde jag inte missa det. där kom iallafall några äkta skratt. eftermiddagen har gått åt till ingenting. eller tvättar gör jag i denna sekund. och dammsugaren har gått ett varv också. det är sådana här tillfällen man tänker en hel del. kanske alldeles för mycket. idag handlar det mest om att man glömmer höra av sig ibland. många gånger kan man själv bli ledsen då någon inte hör av sig. men nu har jag förstått att tiden verkligen springer iväg. man har inte en aning om vart den tar vägen. några väldigt speciella personer har fått vänta ett tag nu och jag skäms lite. hoppas vetskapen om att dom är underbara ändå finns där. för det hoppas jag aldrig försvinner. man behöver allt man kan få nuförtiden.

jag är fast i en knivig situation. står vid ett vägskäl och vänster har alltid varit den väg jag velat gå. sen så kommer höger där, från ingenstans och får mig att tveka. är det inte nu man ska gå på magkänsla? eller ska ett tecken från ovan komma? vet fortfarande inte om jag tror på sådant. men i vissa situationer borde det verkligen inträffa. som nu till exempel. borde känslan av ångest och vilja att springa iväg vara ett tecken nog? för bara ett par månader sedan va detta precis vad jag ville. nu har jag en fot mot höger och en återigen åt vänster. kanske borde lotta. eller be någon annan göra valet. för om det ska vara så här så väljer jag nog att vända om och gå bakåt istället. har fått höra att jag måste våga lite, inte vara så feg. men om feghet hade varit allt så hade jag lätt kommit över det. nej, det är mycket mer än så. får se vad som händer under den närmsta tiden. kanske är det ett enkelt val om ett par dagar. sova på saken som folk säger.

detta har nog varit en av de ensammaste helgerna på länge. jag har inte pratat verbalt med någon sen runt tolv i fredags. hur sorgligt är inte det? men så är det väl ibland antar jag. men inte på ett tag igen hoppas jag. jag har iallafall fått en överdrivet ren lägenhet och all min tvätt tvättad. har även börjat springa lite. men när man känner viljan att träna så kommer det, som ett brev på posten, problemen med knäna och ryggsmärtan. nu gör det sjukt ont och jag önskar att jag slapp det. ett mindre problem är väl det extrema skavsåret som jag har fått på hälen. ett sånt riktigt svidande, surt jävla skavsår. smaskigt. har iallafall fått tillbaka internet efter lite problem i torsdags. plus där. imorrn blir det en ny start på en ny seg pluggvecka. ska försöka få in något roligt också hade jag tänkt. va inte detta onödigt så vet jag inte vad. ingen inspiration.

är återigen tillbaka i halmstad efter en helg i malshult. åkte dit i helgen för att fira bror mins födelsedag. men innan dess hann vi med en bowlingrunda i osby på fredagen. jag va värdelös, men jag va inte den enda. första rundan iallafall. hade gärna bowlat lite till, men får hoppas att det blir fler gånger. efter det så hade vi trevligt hemma en stund innan jag inte orkade mer. jag försöker så bra jag kan, men snart kommer jag få nog. vaknade tidigt på lördagsmorgonen för att gratta bror på hans födelsedag. jag är glad att han tyckte om hans min då han fick vad han ville ha. under dagen förberedde vi för festen och väntade mest kändes det som. festen i sig va riktigt rolig men varade inte så länge som jag trodde. men det va trevligt att umgås med fina människor. det blev en hel del sjungande och lite alkohol, tyvärr kom det på film också. jag kanske inte ska sjunga ibland folk ändå. söndagen blev en dag som man egentligen skulle kunna skippa. det enda som inträffade va en seg tågresa på ett fullproppat tåg och ett kanske ganska onödigt köp. men det är något som återstår att se.