cambria

igår va en sådan dag som kanske betyder mer än vad man tror. kom iallafall upp tidigt och hade föreläsning klockan kvart över åtta. vissa ansikten gladde mig andra inte speciellt mycket. men till slut va den snart över och en eftermiddag på stan väntade. stackars plånboken. efter det så blev det en mysig buffé med trevliga människor. underbara om så vill. sen efter det va jag totalt slut. spenderade kvällen hemma med en film. en film som jag bara har hört bra saker om. men hade inga känslor för den alls. har jag förlorat min humor? känns som det då det är få skratt nuförtiden. dom som dock förekommer är mest små ironiska skratt på grund av exempelvis helt betydelselösa sms. sådana som kanske borde ses som något trevligt. men inte i detta fallet.
idag gick jag upp ganska tidigt ändå då body-pump stod på schemat. och denna gången kunde jag inte missa det. där kom iallafall några äkta skratt. eftermiddagen har gått åt till ingenting. eller tvättar gör jag i denna sekund. och dammsugaren har gått ett varv också. det är sådana här tillfällen man tänker en hel del. kanske alldeles för mycket. idag handlar det mest om att man glömmer höra av sig ibland. många gånger kan man själv bli ledsen då någon inte hör av sig. men nu har jag förstått att tiden verkligen springer iväg. man har inte en aning om vart den tar vägen. några väldigt speciella personer har fått vänta ett tag nu och jag skäms lite. hoppas vetskapen om att dom är underbara ändå finns där. för det hoppas jag aldrig försvinner. man behöver allt man kan få nuförtiden.