cambria

man märker att mycket tid har gått. även om det känns som att allt hände igår. det är lika jobbigt och jag tänker på det lika mycket. om inte mer just nu. det är svårt att förstå att jag sitter hemma idag. det trodde jag aldrig att jag skulle göra, inte idag. jag trodde att det skulle vara samma sak varje år. jag trodde att jag skulle fira en dag som denna. men nu är det en dag som jag mer än gärna skulle sova bort. vilket jag nästan har gjort. jag bara önskar att jag kunde sova bort några månader. helvetet är kanske slut då. eller vem lurar jag? inte mig själv iallafall. jag önskar att detta året aldrig inträffat. det finns nog inget värre än det som är nu.