cambria

den sjunde juni, ja då tog jag studenten. hur klyschigt det än låter så var det den bästa dagen i mitt liv och ingenting kunde förstöra den. jag hade de människor som betyder mest omkring mig och jag mådde hur bra som helst. det var en dag som jag aldrig kommer att glömma, aldrig. tack till alla som gjorde den så underbart bra.
nu har det riktiga livet börjat och jag jobbar numera förfullt. sedan jag skrev sist så har jag även hunnit med att gå på ännu ett bröllop samt skada mitt knä något otroligt. jag har aldrig skådat ett så äckligt knä under hela mitt liv. fotbollen fortsätter som vanligt och jag har även hunnit med att se em-matcher med mini. ätit onyttigt har vi också gjort. igår så var det midsommar afton och jag hade en mysig kväll tillsammans med trevliga människor. önskade dock att d. var hemma. det är jobbigt att inte kunna slå den signalen varje dag. allt som har hänt verkar ha försvunnit lite ur mitt minne just nu, men vad gör det? jag har det superbra just nu, förrutom förskylningen som har kommit samt mitt knä. men man kan inte få allt.

en present som förgyllde min student.