cambria

jag är kall och frusen. kanske inte så konstigt om man tänker på hur min dag har sett ut. paddlade kajak i ösregn med idrott och ledarskap. jag ramlade inte i, och det var mitt mål med allt. fast så frusen som jag var så hade det nog inte kunnat bli så mycket värre. efter så skulle vi tvätta alla kajakerna med. låter kanske konstigt, men så var det. och det hjälpte ju inte mig att bli varm. jag såg fram emot maten som skulle vara i matsalen, men än en gång så blev jag besviken. det är inte snällt att luras. speciellt när det gäller mat. efter lunchen med mina två favoriter så var det dags för mitt prov. jag kunde inte ha pluggat mer, jag får ändå hjärnsläpp när jag sätter mig för att skriva. men det gick väl ganska bra. eller det återstår att se. hann med två bussen hem efter att jag lämnat mina väskor hos pappa. det hade inte slutat regna och jag gick hem. väl hemma tog jag det lugnt tills träningen började halv sju. och ja, återigen fick jag gå ut i det kalla vädret. mitt onda knä blev inte bättre av träningen precis. men det var en rolig träning och då vill man inte missa den. efter träningen var det möte inför seriestarten på söndag. det ska bli roligt, men jag är nervös för mitt knä.
man blir väl så på gamla dar.
jag saknar världens bästa darlo. men hon kommer hem imorrn och tur är väl det. annars vet jag inte vad jag skulle gjort. jag förstår inte hur jag ska kunna klara två månader utan henne.

"ställ inte cyklarna utanför stället. ställ dom i stället istället".