cambria

hur kommer det sig egentligen att när man vill att folk ska se en som vuxen så blir det helt tvärtom? jag är inte fyra år gammal längre och jag tänker faktiskt på konsekvenser. ibland tror jag att jag tänker på vissa saker mycket mer än vad andra personer kanske gör. min bror säger att jag inte ska vara "en sån moraltönt". ordagrant så var det faktiskt så han sa. det är faktiskt inte något jag kan hjälpa, och ska jag vara helt ärlig så är jag hellre det än att vara helt känslokall. jag antar att trots min ålder så har jag ganska stor erfarenhet vad gäller vissa saker. och det är absolut inte alltid ett plus, tro mig. ibland så skulle jag faktiskt vilja glömma vissa saker som hänt. men är det inte erfarenheter som formar en person? jag hoppas dock att jag har tillräckligt med dåliga erfarenheter för ett tag.
debatten idag gick väl ganska bra ändå. att vara satanist är ju inte något som jag är van vid. men det var ganska intressant. vi gjorde klart vårt svenska arbete och nu så är det bara redovisningen kvar. och vem vet hur det kommer att gå.
sitter just nu och väntar på att tiden ska gå. ska snart åka och träna och jag känner inte alls för fys-träning idag. om det bara skulle bli fotboll så hade jag blivit jätte glad. eller åtminstonde lyft lite på mungiporna. jag är iallafall skyldig en viss tränare ett stort tack!