cambria

det kommer väl alltid att vara så här. vi verkar aldrig komma någonstans. både för att du är du och jag är jag. men det är något som gör oss ganska lika ändå. jag vet att det är rätt. det är bara dags för dig att förstå det också. jag tror att du vet det egentligen, men det är fegheten som spelar stor roll. men du vet också att allt va perfekt. det kunde knappast bli bättre och jag vill att det alltid ska vara så. allt kan inte ändras på två sekunder.
det har varit en sådan tankedag. där allt jag gjort är att tänka. och jag blir galen på allt. ärlighet är det som stör mig mest. och kanske det faktum att man kanske borde ha lite mod. eller kanske inte jag, utan du. iallafall så har det varit en fruktansvärt varm dag. precis som i helgen. man vet inte riktigt vart man ska ta vägen, det är så fruktansvärt varmt överallt. det hann inte kyla ner sig innan träningen heller. en jobbig träning i jobbigt varmt väder. men det va roligt och jag kommer att sakna det. men jag hinner att vara med och spela med b-laget en gång till innan jag åker. för idag är det bara sex dagar kvar. det är sjukt. bara sex dagar kvar. men det är en massa att göra och hinna med innan dess. nervös? nej nej, inte alls nervös. sarkasm är en stark sida hos mig.