cambria

det är en underbart vacker dag ute idag. men jag har inte gått utanför dörren ens en sekund. all tid har jag lagt åt den fruktansvärt tråkiga naturkunskapen. och det känns inte som att det kommer att gå bra på provet i vilket fall. blev erbjuden att följa med ut och äta glass idag, och gissa om det tog emot att säga nej. det hade varit så trevligt. mår så dåligt när jag ser boken ligga här bredvid mig och jag vet att jag måste läsa mer. funderar på om jag ska gå ut en liten stund iallafall. har jag tid att sitta här, så har jag nog lite tid på mig att gå ut en runda.
får kanske lägga lite av min tid till att skriva till amerika med. det var ett tag sen vi hördes av sist. jag blir mer och mer nervös varje dag. det närmar ju sig. tänker på hur mycket jag kommer missa här hemma. och hur många jag kommer att sakna. men även hur mycket jag absolut inte kommer att sakna. det finns kanske till och med några som inte finns kvar när jag kommer hem.

you deserve so much better than me.