cambria

igår när jag åkte till mattestugan så visste jag att det inte skulle hjälpa mig så mycket. fick en genomgång på det som vi skulle kunna och jag kände mig lika vilsen som jag alltid gör när jag sitter på min stol i klassrummet med matteboken uppslagen. men jag hade bestämt mig för att inte gå under, så som jag alltid gör när ett matteprov är nära. nej, jag bestämde mig för att ta det som det kom och det var precis vad jag gjorde idag. jag satt och skrev provet i tre timmar och efteråt så kändes det definitivt inte bra. matte är inte min sak och jag mår faktiskt riktigt dåligt pga det. om jag klarade detta provet så ska jag köpa en present till mig själv. vilken sorts present det blir får jag fundera ett litet tag till på.
efter det fruktansvärda matteprovet så var det dags för mig och min svenska grupp att ta en tripp tillbaka till den hemska tiden på hasslarödsskolan. det där stället har blivit ett toltalt fängelse. ja, till och med värre än vad det var när jag själv gick där. och personerna som ansvarar för stället är inte de smartaste och trevligaste precis. jag har inga bra minnen ifrån den skolan och jag vill inget annat än att bara glömma den. eftersom att skolan och de som ingår är riktiga as, om jag får säga det själv, så fick vi intervjua elever på vår egen skola. det var ju inte riktigt meningen men vi får hoppas att det blir bra iallafall.
efter skolan så cyklade jag hem utan vantar och man skulle kunna krossa mina händer så frusna de var. jag vill inte att vintern ska komma så snabbt. ta mig tillbaka till kalifornien.
jag vet inte riktigt om jag ser fram emot helgen längre. valen är jobbiga och jag orkar inte med falskhet.

nobody really knows where they're supposed to go.
hiding behind a wall, afraid that they'll lose it all.