gotta be somebody's blues.

nervös, nervös så att jag ryser hela tiden. jag vet också att jag hade chansen och nu är det försent. återigen så gör jag ett misstag som jag kommer att få leva med. inte så konstigt att jag känner såhär. jag vet själv att jag har ändrats de senaste två åren men ändå så tittar man på folk precis som de var då. det är inget som jag vill göra, men eftersom att man inte träffat dom på så länge så kan man ju inte ändra uppfattning. eller hur? jag vet iallafall att jag kan ha haft fel och denna dagen gick bättre än jag trodde. man ska inte ha förutfattade meningar. men när folk beter sig som as då är de fan inte värda en sekund till. det har hänt ett antal gånger och det är därför jag inte är som jag varit. önskar bara att vissa människor kan förstå det. men om ingen vill ändra uppfattning så kan jag inte tvinga dom heller.
igår så körde jag halkan. det var ganska roligt ändå trots att jag hade ganska låga förväntningar. men jag tyckte om min lila bil. för att den var faktiskt lila vad vissa än säger.
fick gå upp klockan sex imorse för att jag skulle köra vid sju. har inte fått sova ut på hela lovet. imorrn så blir det att sova hela dagen. eller kanske inte riktigt hela dagen, men halva. när jag kommit hem så vilade jag lite innan jag gick en lång runda med mp3:n på hög volym och neo framför mig. det var väldigt mysigt, men lite dystert att hösten har kommit. san diego eller thailand hade inte varit fel nu. saknar familjen i vista mer och mer för varje dag. enklare personer att vara i närheten av finns inte. orkar inte att vara här hemma just nu, pga många olika anledningar. det tär på mig mer än vissa tror. lagade middag nu ikväll och jag börjar bli bättre på att komma på nya saker att laga. det börjar bli lite tråkigt med korv stroganoff varje gång. ikväll så blir det att bara ta det lugnt. ett väldigt lugnt lov för mig.
just nu sitter jag här och saknar alla mina favoriter. vi sitter på helt olika håll och ingenting är som förut. det känns som en evighet sedan vi träffades även om det var för två veckor sen. jag lever väl fortfarande som jag gjorde i våras. fast det är mer ensamt. jag ville inte att något skulle ändras, men det har det nog gjort iallafall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback