cambria

sitter just nu väldigt kall om öronen efter att ha varit ute och gått med neo och mina föräldrar. lite tid måste man allt spendera med dom. nej, jag ska inte klaga. jag ska vara glad att jag har dom, även om man ibland har lust att ta stryptag på dom och skaka lite. jag menar, ibland så är de kvar i hur det var förr i tiden. och vi lever faktiskt i nutiden. även om det var bättre förr när man slapp ta ansvar. att ha en massa ansvar är en dygd.
igår så slutade jag halv tolv efter att inte ha gjort någonting under förmiddagen. vi fick reda på att vi troligtvis inte kommer att ha någon riktig turismlärare resten av året utan istället kommer att vara tvungna att stå ut med vikarier. jag vet inte hur det kommer att gå, men vad kan man egentligen göra åt saken? kom hem vid tolv och bestämde mig för att vara riktigt duktig. det är inte något som händer varje dag så jag tar emot all eloge för det. jag städade hela huset, noga också måste jag tillägga, så att mamma slapp göra det idag. eftersom att mina föräldrar ska ha gäster så tänkte jag att de har nog med att tänka på maten. vilken snäll dotter jag är.
som sagt idag blir det finmiddag och jag får sällskap av världens bästa lisa. det var ett tag sen vi bara umgicks, så som man gör när man bara umgås.
Imorrn så ska vi åka och titta på vår nya familjemedlem. det ska bli kul även om det kommer att vara svårt att välja. jag menar, alla valpar är underbara. men jag valde ju rätt vad gäller min älskling, så det kommer nog inte att vara så farligt.
tack alle och jalle för att ni finns. jag vet inte vad jag skulle göra utan er. tack.