cambria

grattis till alla de som lever utan några bekymmer i livet. men skulle jag byta plats med er? knappast. att leva bekymmerslöst och utan oro måste vara jobbigt.
det kan inte finnas många känslor där inte.
jag försöker att komma på vad jag ska skriva. det som brukar komma till mig utan att jag behöver tänka efter verkar ha fastnat någonstans i hjärnbalken. men jag känner inte att det trycker på, så kanske finns det ingenting där. vill bara säga att ni som inte uppskattar musik kan inte heller ha mycket bakom er hjärnbalk. inte för att jag tänker dela med mig inte. om musiken inte uppskattas så ska folk inte ens veta om att den finns. folk som lyssnar på skräp, som till exempel den musiken som spelar om och om igen på radio, kan inte veta mycket om musik inte. musik handlar inte om de ytliga sakerna i livet. bra musik är en konstform. en konstform som inte alla borde få ta del av. det borde finnas uteställen som inte bara spelar samma skräp som de gör på radion. men eftersom att jag bor i den lilla skräphålan osby så finns det inte mycket för mig att välja på. jag kan inte vänta tills jag kommer härifrån. jag ska inte dela med mig av det som betyder mest för mig. inte när jag vet att det inte uppskattas på samma sätt som det gör för mig. fortsätt att köpa skräpskivor och spela skräp på radion. på så sätt så vet jag att konstformen inte utnyttjas av de som inte uppskattar det.