tears don't fall.

just nu så har jag sådan lust att åka tillbaka till kalifornien igen. det är så fruktansvärt kallt här hemma. dessutom så ändras folk inte här. de är precis samma personer som de var för tre år sedan. i kalifornien så var allt nytt och spännande. jag saknade mycket när jag var där, men nu när jag är hemma så förstår jag att allt kommer att vara detsamma här. det kvittar hur lång tid det tar. människor i min omgivning kommer alltid att svika både mig och varandra. jag kan inte förstå hur man inte vill försöka komma ifrån det stadiet. i kalifornien och även i chicago så visste ingen vem man var. ingen hade samma dumma fördomar som de har här. tacka vet jag jeremy, suzanne, lorelie, mark och buck n' bim mfl. sådana enkla människor med så mycket att ge.

jag ser fram emot helgen väldigt mycket. mest för att jag ska få spendera den med underbara människor. de som jag spenderar stora delar av mitt liv med. men innan dess så har jag en ledig onsdag, en tre timmars lektion på torsdag och en heldag på fredag. men fredagen kan säkert ändras.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback