cambria

jag vet att jag sa att livet är bra bra ibland innan idag. tänk va snabbt saker och ting kan ändras. folk tror inte på mig när jag säger det, men jag antar att verkligheten kan få dom att förstå. det är inte så här som jag vill ha det, men jag får leva med det varje dag ändå. jag säger inte att andra inte har det svårt, jag säger dock att man ska inte tro att glädje är något som alltid finns där. det kan vara en yta, en vägg som faller så snart man är på fel mark igen. konstigt nog så faller den för mig på det stället där en människa ska känna sig som tryggast. jag har inte valt att låsa in mig, det är något som jag tvingats till för att det som finns utanför på något sätt är så mycket sämre. säg aldrig att glädje är något som alltid finns där.
det är en otroligt stor lögn.