cambria

något som är irriterande är när man har vigt nästan hela sitt liv åt något och till stor del aldrig har missat något som har med det och göra, och sedan råkar bli skadad och inte kan komma lika ofta, så blir det en massa skitsnack. jag har alltid varit den som kommer och gör det jag ska. varför i helvete skulle jag då slöa och inte komma dit? jag har en knäskada och har blivit tillsagd av läkare att ta det lugnt. för de som tror att jag slöar, skaffa ett liv och sluta klaga på andra. det finns de som inte kommer för att de inte orkar. lägg energi på de istället. men ack nej, där vågar man inte säga till, utan istället pratas det skit om de som skärper sig och endast är borta pga. läkarens tillsägelse. om folk bara visste hur jobbigt det har varit för mig.
iallafall så hade jag min sista dag på jobbet igår. dagen gick snabbare än vad jag trodde att den skulle göra. det va även svårare än jag trodde att det skulle vara att gå därifrån. jag har lärt känna helt underbara personer som jag har haft det hur bra som helst med. skönt med människor som inte har förutfattade meningar. idag så sov jag dock till halv två. men konstigt nog så tyckte pappa att jag var värd det. det va det värsta. ska ta det lugnt ikväll för att imorrn så blir det en tripp till halmstad för att kolla upp mitt boende. det ska bli intressant. senare i veckan så är det tänkt att jag ska bo hos d. så det blir inte mycket boende hemma innan jag flyttar. ska även återgå til en del av mitt förra liv.
en annan sak, döm inte folk innan de har gett dig en orsak till att göra det.