cambria

nu är det inte mycket kvar. snart så kommer jag härifrån. då jag har valet att själv bestämma vad som står framför mig. jag behöver inte komma till ett ställe där människor som jag tycker så illa om befinner sig. så som det är just nu. finns ingen värre känsla än den jag har då jag infinner mig i riktigt dåligt sällskap. det mest komiska är det faktum att folk tror att de kan allt om en. det är så inspikat. såhär är hon, för att det har vi bestämt att det är sant. visst tro det, så länge det får er att må bättre. fast det gör det inte, och det vet jag. har på ett litet sätt varit där själv, och jag tänker inte gå tillbaka. det jag stör mig på mest är nog mig själv. jag säger inte vad jag tycker. håller det inom mig och det är inte rätt. folk borde få veta. jag antar att jag inte tycker att sådana människor är värda det. det kommer tillbaka till dom en dag och då kommer jag vara den som ler.