cambria

det händer inte så ofta nu längre. kan vara att det inte finns saker att berätta. vad jag vet nu är dock att jag vill tillbaka. allt det som sågs vara enformigt och tråkigt var kanske det bästa för mig. jag gjorde och var det som jag var bäst på. jag gör inte det längre. den personen som fanns innan finns inte längre. de beskrivningar som görs av mig är borta och kommer nog inte tillbaka. allt som byggde upp en person är borta, inget finns längre kvar. allt som finns kvar är en hink utan sin spade. ett tomt skal utan det som fanns på insidan och byggde upp. kanske begicks ett misstag. det va kanske inte detta som var menat. men ibland måste man ta steg framåt, och ibland hoppas att man återigen tar ett steg tillbaka. om så för att hitta det som en gång var, eller bara minnas det för en kort stund. att skratta och le för det som var, eller ångra att det är de sakerna som bygger upp en nu. allt jag vet är att de fina beskrivningar man får höra ibland återigen kan bli sanna. för just nu finns de inte längre.