cambria

jag hade en underbar helg, det hade jag verkligen. påsken har alltid varit en av mina favorit högtider. jag behövde komma hem, ja för hem är det. min pappa hämtade mig på torsdagen och jag kunde inte vänta på att komma härifrån. det är inte alltid lätt. på kvällen blev det släktkalas och mycket mat. jag fick även se mig själv som sex dagar gammal. varför inte visa sådan glädje och lycka nu? på fredagen blev det finbesök av d. och även bror kom hem plus en. jag är avundsjuk för den lyckan vill jag också känna. no one's  ever gonna love you more than I do. på lördagen blev det lerduveskytte och fyrhjulingsåkande. vi  var på släktkalas med denna gången på andra sidan. det va trevligt. söndagen innefattade bara slapp och mer god mat. samt lite mer släkt som pappa bjudit in. måndagen blev precis likadan. slappande och god mat. sen på kvällen blev det återigen att åka tillbaka till verkligheten. jag önskar att jag ville le på vägen. men så är inte fallet. jag log och nu är det återigen borta. jag önskar ibland att mina misstag inte var så synliga. jag är inte glad för det som är nu. det som beskriver. det är inte vad som egentligen är fallet, men så blir det väl om man inte släpper in någon. jag vill inte misslyckas. det är något som jag inte klarar av. jag är inte längre stolt, för det som är, det är inte jag. det är borta nu, men jag vill le.