cambria

jag har mycket tid att tänka just nu. mycket ensamhet och mycket tid att ångra saker man gjort, och kanske mest inte gjort. men jag försöker att inte älta saker som jag faktiskt inte kan göra något åt. detta går kanske inte alltid som jag vill, men jag kan som sagt bara säga att jag iallafall försöker. men under helgen så har jag fått en liten förståelse för vilka som verkligen bryr sig och förhoppningsvis kommer finnas vid min sida till jag inte finns kvar längre. även om jag vet att det kommer göra ont många gånger om, och ibland kanske jag orsakar det, så kanske man ska försöka att ha lite tillit till vissa människor ändå. när saker händer och det finns personer som finns där för att fånga upp dig så får man lite klarhet. men att glömma saker som har hänt är något som jag har svårt för. för mig finns inte glömma och förlåta. det är inte ett val jag gjort, det är saker som människor har gjort mot mig som sett till att det blivit så. men jag ska försöka att ändra hur jag är lite. jag tror att jag ibland bara gör saker värre för mig själv. men man borde kunna lita på att människor, som säger bryr sig om en, inte  gör saker som de vet kommer göra en ledsen och sårad. det är inte för mycket begärt.