cambria

jag kan inte säga att det är så bra just nu. känns mest som om jag lever i min egen lilla bubbla och bara drar ner folk som kommer nära mig. det sägs att man ska kunna glömma och förlåta, men jag är inte en sådan person alls. jag lägger all min energi endast på de personer som jag anser förtjänar den, och försöker att inte ge något till någon som inte har något att ge tillbaka. men nu vet jag att det måste vara ett misstag. för hur mycket man än älskar någon så kommer de ändå svika en i slutet. att vara så här är ingen önskan precis. jag önskar att jag kunde vara på ett annat sätt, men erfarenheter i mitt liv har skapat den jag är och jag är inte stark längre. men är det fel av mig att inte förlåta? jag menar om man ändå har upplevt dåliga saker i ens liv och förlitat sig på en person, kan man inte förvänta sig att denna person inte kommer att göra detta tillbaka? kanske är det som jag har fått höra, att jag sätter folk uppe på pedistaler och är för överbeskyddande. men det kan inte vara fel att tro det bästa om någon man älskar, och att hålla de nära. det kan inte heller vara fel att bli sårad och besviken när man blir sviken. jag önskar att jag hade sluppit ha vissa av de erfarenheter som har format den jag är. jag är nog inte stark nog att förlåta, för det skulle innebära att jag förlorar ännu en del av mig själv. den delen som beskriver det jag står för. jag hade aldrig gjort såhär mot någon.