cambria

nu har det hänt igen och det va de två som jag alltid vänt mig till. folk förstår kanske inte min reaktion, men hade de levt mitt liv så hade det varit mer förståligt. jag vet inte vem jag ska vända mig till, och jag tror faktiskt att jag aldrig mer kan göra det. känslan är som en kniv i ryggen och det finns egentligen inte något annat än tomhet. jag orkar inte mer nu och jag klarar mig inte. nu är jag mest bara trött. tack för allt stöd som inte finns.