cambria

det va verkligen längesen jag skrev sist. har helt tappat tråden. eller inte riktigt, bara det att jag inte vill dela med mig av allt. vet dock bara en person, kanske två, som läser detta. men det gör ingenting. mycket har hänt sen sist. jag har bett om ursäkt, men det har inte hjälp i de flesta fallen. och detta respekterar jag. jag är inte förlåtande jag heller. vad jag kan göra är bara att acceptera det och försöka gå vidare. det är dock synd, för det finns inte många fina människor i världen egentligen. och ofta ger man sitt hjärta till helt fel personer. men jag hoppas att jag har fått den högsta vinsten i vissa fall. vad jag dock är säker på nu är att mitt liv håller på att förändras väldigt mycket just nu, och det kommer vara helt okänt för mig. jag önskar bara att jag vågade luta mig mot någon, men tyvärr är det helt försvunnet. det enda jag trodde var stadigt faller mitt framför mina ögon. det är första gången det känns så här, nu faller allt. men jag kommer hålla hårt, mycket hårt i de saker som fortfarande är stadiga. men trots allt så står jag upp, och det ska jag fortsätta med. jag har numera ett nytt umgänge och försöker finna det positiva i det. en positiv sak är att mina pojkar kommer nästa helg och ska äntligen se hur jag har det här. lite planer har blivit lite smidda men jag vet att det kvittar vad vi gör, jag kommer må bra iallafall.