cambria

att sova bort hela dagarna är det bästa jag kan göra just nu. då slipper man vara vaken så länge. drömmarna är ju så mycket bättre än verkligheten ändå. tankarna går just nu kring om jag gjorde rätt att säga upp min lägenhet? för om jag ska behöva leva så här när jag kommer hem så ansvarar inte jag för vad som kan hända. man borde känna sig som tryggast i sin hem-miljö är det inte så? man ska inte tippa runt på tå och vänta på nästa nedslag. konstant slår hjärtat tusen slag i minuten och klumpen i magen försvinner inte. väntar på nästa fel jag gjort. jag har inte ens åkt och oroar mig redan för hemresan. det bästa jag kan göra är att hålla mig borta och hoppas torsdag kommer snart. då åker jag härifrån. tack.